.

Dagar som den här borde inte finnas, dagar som den här fruktar man hela livet. Dagar som någon man älskar lämnar en. I dag, hittade jag min katt, överkörd. Han var så liten, bara något år gammal. Att hitta honom livlös på vägen var det sista jag ville göra, han bara låg där, helt stilla med slutna ögon. Pågrund utav chocken trode jag inte att det var han, jag ville inte att det skulle vara han. Men jag var tvungen att tänka på hur tillvaron skulle bli, när han inte var där mer. Det var bara några timmar sen som han kom fram till mig och ville gosa, han älskade att bli kliad på magen och han fick smaka lite chips av mig, jag pussade honom och sen gick han ut igen. Inte visste jag då att det skulle vara sista gången jag såg honom i livet.
 Jag har gråtit ända sen jag såg honom ligga där på vägen, ända tills jag nu insett att det inte spelar någon roll hur länge eller hur mycket jag än gråter, han kommer inte tillbaka. I stället för att sörja tänker jag tänka tillbaka på tiden han har vart hos oss, dagen jag hittade honom hos sin mamma i deras lilla korg som jag hade bäddat åt dem. När han inte var större än min hand och sprang och busade med sina systrar. När han började lära sig att reagera på sitt namn, och när han åt från tassen i stället för matskålen. Jag kommer minnas hans kurrande han gav ifrån sig när han låg i mitt knä. Hur han alltid klätrade upp och satte sig på min axel, precis som en fågel. Han älskade att fotas. Och hur mycket han älskade att gosa och sova bredvid sin storebror, hur han och hans mamma brukade sitta och tvätta varandra.
 Alla som träffade honom kunde inte mer än att älska honom, han var den mäst underbaraste lilla kattunge!
Jag och alla andra kommer att sakna dig älskling, utan dig blir inte en dag hel. Du kommer alltid att finnas kvar här hos oss. Jag älskar dig.

Du är och kommer alltid förbli min ängel! ♥













Det går inte att beskriva med ord, hur mycket jag kommer att sakna dig.
Jag kommer aldrig att inse att du är borta..