.

När dagen är inne, vem ska jag prata med? Vem ska klara av mina utbrott och alla tårara som kommer att komma ut? Jag är så jävla rädd, jag vågar inte ränka ner till domedagen. Sista andetaget, sista blicken, sista kännslan kommer att förändra mitt liv för alltid. Jag önskade bara att det var jag i stället.. jag visste att den här dagen skulle komma men inte så snart. Är jag egoistisk om jag önskar att det fanns någon där för mig när allt tar slut?